iamtiny

...han vill göra det med mig! Jag är verkligen hur lycklig som helst nu. B frågade i helgen om jag vill flytta ihop med honom.. OMG! Självklart vill jag det! Det enda negativa är att är så långt från stan, men vad gör man inte för kärleken?! =D Jag är verkligen så himla glad att ta det här steget med honom. Det stärker bara min tro mer om att vi är meant to be ;)

Jaa, annars har det inte hänt så mycket, men det där nyheten känns stor nog att täcka det mesta =)

Och så börjar mitt liv. Med träningen. Kanske imorn. Troligtvis. Jag är nervös. Jag kommer inte kunna röra mig på onsdag=P (om jag nu kommer mig till gymet imorn haha..)

Anyway, antar att det inte är så många som läser här. Men kul att du hittat hit igen Madde, jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum.

Happy happy, det är jag! Wiie!!

Nästa vecka ska jag börja om igen... åh huvva. Jag ser fram emot en kropp som mår bättre, men jag kommer fan inte orka =P Men jag måste. Antar jag.. Motivationen tryter verkligen ut ur alla hålor här... haha. *not*

Anyway jag ska.. det bara är så. Synd man ska vara så lat och bekväm, helst vill man bara hem till soffan efter jobbet.

På tal om jobb, så nice att ha en fast inkomst! Jag ska spara pengar, så man kan göra lite roliga saker framöver.. blir kanske till utlandet nästa år, just the two of us... wiie ;) He's my future, jag känner det!

Fy alltså, det här känns läskigt.. jag vet ju inte om DU läser, du som var påträngande.. tänk om.

Jag kanske inte ska skriva mer ändå.

Jag gör ett nytt försök. Jag har saknat bloggandet, och ids inte skaffa en ny. Men jag behöver nånstans att skriva av mig.. det är så mkt som snurrar i mitt huvud varje dag, om människorna omkring mig skulle måsta lyssna på allt skulle de nog bli tokiga. Bättre då att jag rabblar upp problem och frågeställningar här.

Mitt liv har tagit en stor vändning sen sist jag skrev. Jag har fått jobb, det ni! Jag är fortf tillsammans med B, underbart.. =)
Och nu bor jag i egen lägenhet... fantastiskt! Jag trivs så himla bra.

Idag känns som en sån där dag då jag egentligen inte borde börja skriva igen, men då det verkligen behövs.
Man ifrågasätter ibland de man har omkring sig, vem som egentligen är ens vänner och vilka som kanske man skulle klara sig lika bra utan.. trist att tänka så, men ibland blir jag så kopiöst irriterad på dumma kommentarer och onödigt tjafs att baaaah! Gråten sitter i halsen på mig just nu, för jag trodde verkligen inte.. verkligen inte. Kanske är det en dålig kombo, I don't know, men nåt har hänt, helt klart.

Jag skiter i att jag pratar i gåtor, för er som inte förstår, jag ska inte förklara heller. Jag skriver för att jag behöver få ur mig det här..

Jag är faktiskt ganska arg, och mycket besviken. På en av dom jag står närmast, vet inte hur det blivit så.

Livet är riktigt bra ibland.. men samtidigt så jävla surt. Jag försöker förklara för B, men livet är för enkelt för vissa, han kan nog aldrig förstå. Synd.

Jag hoppas ärligt talat att ingen jag känner läser det här. Jag hoppas dom glömt att min blogg existerar.
Jag vill inte att nån ska tro att jag faktiskt mår dåligt, för det är inget jag vill prata om. Jag skäms för dessa känslor, och jag kommer aldrig vilja förklara.. för ni skulle inte tro mig ändå.

Jag är bara arg, låt mig vara den jag är.. jag retar mig inte på er (högt och tydligt dessutom) för era quirks!